Vi flyttade till stranden

Första natten i Mui Né bodde vi på ett guesthouse uppe på gatan. Det var ett trevligt ställe, fin innergård och gullig personal, men själva gatan är så deprimerande. Och trots att det inte är några avstånd ner till vattnet så känns det som det, eftersom att lyxresortsen ligger som en mur emellan. Det kändes lite som att stranden var deras och att vi var där på undantag.

Så vi flyttade. Jag snokade rätt på Lang Cát, ett guesthouse i samma klass som vårt förra, men som ligger stranden. Här spelar de lite skräpiga omgivningarna ingen större roll, för vi får somna och vakna precis intill havet.

Så när vi kommit på plats på nya stället igår hände ingenting. Vi lät timmarna flyta utan att nåt särskilt blev gjort eller sagt. De mest dramatiska händelserna var väl när jag och Emmie hjälpte killen med matcykeln och apan (från förra inlägget) att knuffa upp sin cykel genom sanden. Apan satt på sadeln och höll i sig i min arm. Och när en kille klättrade upp i en ca 15 meter hög palm för att kasta ner kokosnötter och torra palmblad.

Och så blev klockan kväll och vi åt middag här hemma på guesthousets strand. Det märks att Mui Né är en fiskestad, för deras seafoodrätter är i toppklass. Lite

Idag fortsätter vi på samma tema. Och så kommer Alexandra, en tjej vi träffade på Koh Lipe och som ska göra oss sällskap ett tag här i Vietnam. 

(Bilder kommer när internetuppkopplingen tillåter...)
Trackback
RSS 2.0