Natten

Efter en intrycksfull natt: Framme på ett hotellrum i Hue, Vietnam! Ni kan få the full story (nästan):

Vi har inte hunnit med att träffa många Vietnameser ännu, men av allt att döma är vissa skillnader stora mellan Laos och Vietnam. Deras kynne, liksom. Hade hört att Laos skulle var så himla laid back, men fattade nog inte riktigt innebörden av det förrän vi anlände till busstationen i Vientiane och överlämnades i Vietnamesiska händer. HETS.

De ryckte tag i väskorna och kastade in dem i bussen, "I just have to check something in my bag" upprepade Emmie om och om igen, och kunde till slut rycka åt sig sin väska igen. Inne i bussen dånade en vietnamesisk musikvideo. Neonbelysning. En hetsig, ung kille visade oss till våra platser.

Chinese/vietnamese new year närmar sig, så det är svårt att få flygbiljetter, det var därför vi hamnade på denna busstur. Vi hade blivit varnade för att bussen skulle vara överbokad också - och det var den. Vi hade varsin säng, men en del fick sova på det madrasserade golvet också. Och första 2 timmarna hade jag och Susanna ett packe ved att trängas med.

Men det gick faktiskt bra. Sjukan som känts så hotande innan gick att tygla med två sorters piller som jag köpte strax innan avfärd. Vietnamesiska filmen som visades gick att stänga ute med öronproppar och ögonlapp. Liggstolarna var sköna och timmarna gick faktiskt fort och hyfsat smärtfritt!

Klockan 4 på natten steg vi av. Anade att det hade med passkontroll att göra, att vi skulle passera landsgränsen. Där vi hoppat av bussen fanns bara en liten restaurang. Vid ett bord satt en man & ordnade med vietnamesernas pass, men vägrade ta våra. Mumlade nåt på ickeengelska om "klockan 7" och viftade ut i mörkret, längs landsvägen. Och så körde bussen iväg. Med våra väskor.

Det kändes ju inte direkt som att något var fel. Vi och två till var de enda västerlänningarna, men alla andra verkade förstå och satt bara där och väntade, på restaurangens plaststolar.

Jag gick ut från restaurangen och undrade "Anyone who spreaks any english?" Då klev killen fram som sedan skulle leda vår väg resten av morgonen. På promenaden längsmed landsvägen, fram till en annan stängd restaurang och en vägbom där vi skulle vänta tills klockan blev sju. Sedan en bit till, fram till immigration/emigration-byggnaden. (Där plockades vi vita ut, nu 6 pers, för att ta tempen). Sen ledde han oss till rätt kö för utstämpling från Laos, och rätt kö för instämpling i Vietnam. Och så över en stor grusplan och fram till rätt buss. Visst hade vi klarat det själva, men det var hemskt bra att ha honom, som hela tiden dök upp och såg till att vi var rätt och som kunde förklara vad som pågick.

Bussen skulle enligt bokningen vara framme ca 18-19, men jag kände på mig att det nog var bra att ha lite koll. Med google maps på mobilen såg jag att vi närmade oss snabbt, och vid tolv steg vi av i Hue. Hets hets, ut med väskor, in i taxi, hets hets.

Nu vilar vi.









Kommentarer
Postat av: Mostis K

Åh... va jobbigt. Orkade knappt läsa det här. Och så sjuka uppå det... Kram till er!!

2015-02-05 @ 14:49:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0