Små och stora sommarstunder












Dag 60 och den sista på Koh Tao

Imorgon bär det av tillbaka mot Bangkok. Nu ska här shoppas. 

Vår sista dag på Koh Tao tillbringade vi på hemmastranden, med de små rutiner vi hunnit skapa oss här. Förmiddagspass med sol och bad, lunch längs strandpromenaden, vila på rummet nån timme, eftermiddagspass med sol och bad, vila på rummet igen, middag, liten promenad i "stan". Ikväll när vi var på väg hem passade jag på att fota den skymningsscen vi går förbi varje kväll. Den kommer man sakna. Men jag har minsann hört att ni fått vår där hemma - det låter lovande!





Tillbakablick: En gång i Laos

Gabriella, en dansk tjej som vi umgicks med några dagar i Laos, laddade upp bilder på Facebook häromdan. Hon hade en vattentät GoPro-kamera som hon kunde ta med när vi åkte tubing i kanalen och så. Kul att ha foton därifrån också!




21

Igår vare som sagt en som fyllde 21. Så det blev krax-sång och presentpåse på morgonen, sedan satte vi oss i en taxibåt och drog till stranden Sai Nuan. Perfekt val av födelsedagsstrand! Så jättefint och lugnt och avlägset från allt annat. Där fanns lite bungalows och en restaurang, men annars var det bara palmer och klippstenar och små mysiga strandvrår. Vi snorklade. Födelsedagsbarnet råkade skära foten på en sten. Åt phad thai. Och framåt eftermiddagen kom båten och hämtade oss igen.

På kvällen firade vi vidare med lyxefterrätt och sangria och satt på stranden och hade det mysigt!

Men NU är klockan 09 på morgonen här - Susannas födelsedag är förbi även om man räknar med svensk tid. Så jag kan pusta ut, efter att ensam ha fått ansvara för att göra hennes första dag som 21 minnesvärd!











Igår:


Hemmastranddag. Men alltid händer det nåt! På massage/cyklop- och snorkeluthyrningen mitt emot vårt guesthouse var det en massa munkar på morgonen. De hade någon slags ceremoni tillsammans med familjen, och när jag gick förbi efterråt blev jag bjuden på mat. Det var "Buddha day" berättade mannen här uppe på bilden. Fast bara för deras familj. Imorgon är kanske munkarna hemma hos någon annan, och då är det Buddha day för dem.

Här är min framtida katt. Kanske. Lite mycket raskatt för min smak egentligen, men ändå. Det är ju så fint med det där smutsvita och de isblåa ögonen.


Och det blev kväll. 

Och vi åt mat. Hon där på bilden fyller år idag! Nu ligger jag här och väntar på att hon ska vakna. Då blir det kalas!

Åkte till stranden Aow Leuk och såg en monsterfisk och så

Har blitt dålig på att fota de senaste dagarna, men de gör väl inte så mycket. Vi lever på ändå! Små utfärder ibland. Som i förrgår då vi hängde i hamnen, eller igår då vi åkte till Aow Leuk på andra sidan ön. En liten privatstrand dit många dykar- och snorklingsturer stannar. Tyckte inte att snorklingen var bättre än på vår hemmastrand, men jag såg i alla fall en helt enorm fisk. Med köttiga läppar och utstickande, stirriga ögon. 




Thailands mest motvilliga smyckesförsäljare




Ön Nang Yuan + gårdagens solnedgång + nåt annat




På den där ön/öarna (3 styckna är dom, sammanknutna av en strandgata) var vi idag. Och den där solnedgången såg vi igår. Fast alltså, det kan kännas lite platt att bara visa såna bilder hela tiden. För det är ju inte bara så det ser ut. Just nu känns det som att vi lever ganska vardagligt, är inte hela tiden ivriga på äventyr. Ganska mycket wifi-tid på rummet blir det också mellan varven. Det är skönt! Vi känner oss liksom så nöjda med allt vi gjort och kan vila i det.

Det är ju mest i stunder som dom här ovanför som man plockar fram kameran, men för att bredda perspektivet lite kan jag ju slänga in en bild från precis just NU när vi har en sån där hänga-på-rummet-stund i väntan på middagen: 





Frukost på trappen med det här gullesällskapet

Hon är dotter till en i personalen och skrotar omkring här hela dagarna. Får vara med överallt och är alltid så glad. Den där leran hon har i ansiktet är det många som går omkring med här, vuxna som barn. Någon som vet vad det betyder? Försökte googla, och det närmaste svar jag kunde komma var att det kanske har att göra med thailändska nyår (som i och för sig ska vara i mitten av april?) och att man smetar lera i ansiktet på varandra för att önska dem lycka. 




En festklädd filifjonka åkte vinkande förbi, och sex himmelsblåa båtar med nio homsor i

Gårdagen fortsatte i samma stil som dagen innan. Vi hängde på stranden och jag hyrde snorkel och cyklop.

Jag är nog bara här på Koh Tao till 50%. Just nu befinner jag mig nämligen till hälften i Mumindalen. Har laddat ner de 4 sista böckerna på Storytel och har hittills hunnit lyssna igenom "Trollvinter" och "Pappan och havet". Dom är ju så fantastiskt bra. Särskilt "Pappan och havet" som väl knappast kan kallas barnbok. Idag fortsätter jag med novellsamlingen "Det osynliga barnet".





Under ytan

Ligger på rummet och pustar efter vår första heldag på Koh Tao. Varmt ere. Vi har inte särskilt höga ambitioner, vill mest göra ingenting. Idag har vi varit på stranden. Susanna solade och jag hyrde snorkel och cyklop för en tia - så himla bra grej! Bara ungefär 20 meter från strandkanten, på en meters djup, fanns det koraller och otroliga fiskar. En halvmeters svärdfisk seglade förbi mitt framför nosen på mig. Och sen säkert femtio neongrönblåa fiskar, 20 cm långa, i ett stimm. Jag fick följa med när de simmade runt från korall-buske till korall-buske och betade.

Koh Tao verkar trevligt, men vi har inte riktigt hittat vår plats ännu tror jag. Vi vill känna oss hemma, skaffa rutiner. Ikväll ska vi nog leta reda på nån trevlig bar som visar filmer om kvällarna.

Men en rutin har vi nog redan bestämt oss för: Frukost på stranden. Vi har nämligen hittat en butik som säljer All Bran-flingor, mjölk och yoghurt. Och OLW's ostbågar. Och Ahlgrens bilar. Farligt.







Åter i thailando!



Så var vi plötsligt tillbaka! Fast just i Bangkok har vi inte varit förut. Vi blev så himla positivt överraskade av staden! Bor på mysiga gågatan Rambuttri Road, alldeles nära den berömda Khao San Road som verkar vara Bangkoks backpacker- och gatushopping-mecka. Känns på sätt och vis som att vara halvvägs till Sverige. Här i Thailand är de ju så bra på engelska, och redan innan jag hört någon prata svenska kände jag liksom i luften att de fanns överallt runtomkring. Ska bli spännande att se Thailand igen efter allt vi varit med om sedan sist, med nya ögon. 

Ikväll har vi inte hunnit se mer än just dessa två gator och vi åker redan klockan 6 i morgonbitti, med buss och båt till ön Koh Tao. Men efter Koh Tao, innan vi tar flyget hem, har vi planerat att stanna några dagar här i Bangkok för lit sista-minuten-billighetsshopping. Ser fram emot att få se mer av den här staden.

Upp på norr

Tänkte egentligen göra norra delen av ön på moppe idag, men det blev inte riktigt så. Vi blev varnade att polisen hade kontroller norrut på förmiddagen och blir man stoppad utan vietnamesiskt/internationellt körkort kan man behöva betala 150 dollar. Då kändes det mer värt att ta en taxi, tyckte vi. 

Sagt och gjort. Det blev privatchaufför. Stannade vid "Forest Walk", en skogspromenad, och vid några olika stränder. Den första var värdelös. Nr 2 var spännande, för den låg väldigt avsides, vid en liten micro-fiskeby, men själva stranden var inte så vacker. Finast var det sista stället vi kom till, den på fotona här nere. Det var en nästan helt folktom strand med en stor seafoodrestaurang. Vattnet var grunt, klart och alldeles stilla.  En bit ut hade de byggt upp små hyddor till fisket och vi såg flera sjöstjärnor. Och så bodde de där i sina enkla hus precis på stranden. Fiskade från frigolit-båtar.

Imorgon åker vi tillbaka till Thailand för att spendera vår sista tid på ön Koh Tao. Det är precis ställen som dessa som jag kommer att sakna med Vietnam. Det kryllar av dem här - genuina och fascinerande små platser - men på de Thailändska öarna är de som bortblåsta. Allt har förstås sina fördelar. Det vietnamesiskt genuina innebär även en massa skräp längs gator och stränder, vilket ska bli rättså fint att slippa.












Vid slutet av stranden

På vår väg till hamnen i gårkväll promenerade vi längs stranden tills den tog slut. Allra längst bort låg hus som förmodligen byggs om till hotell/bungalows. Och på andra sidan om en mur låg vietnamesernas hus på pålar i vattnet. Några vietnamesiska barn hade börjat leka med ett rep som en kille spänt mellan två palmer för att gå på lina.

Vi pratade om det igår, hur mycket vietnameser det faktiskt är. Inte alls som på de Thailändska turistorterna, där västerlänningarna verkligen dominerar. Men t ex i gårkväll när vi gick längsmed "night market" som faktiskt är en turistmarknad, även där var det en klar majoritet vietnameser som gick och strosade.
Sen är det klart att nyåret också påverkar. Nu är alla lediga och har tid att gå omkring på stan med släkt och vänner, men ändå. Det märks på barnen också, hur de fortfarande tycker att vi är spännande. 2-4åringar testar ofta att slänga ur sig ett "Helloo!!" till oss turister och blir alltid lika förtjusta när det resulterar i ett "Hello!" tillbaka. Det är roligt. Jag tycker mig kunna se i deras blick att dom ser på oss lite som leksaker i de där stunderna, eller som hundar som svarar på kommando. Det trivs jag men. Det är ju vi som är på besök hos dem.










Middagstid i hamnen

Det där med mamma+pappa+barn runt ett köksbord hemma i köket, det verkar inte riktigt existera här. Man äter på gatan, nudelsoppa eller något grillat. Och det där går som en röd tråd genom stor del av deras livsstil. Man börjar fundera över vår egen enorma integritet - här lever de verkligen inför öppen ridå. När man går längs gatorna, även inne i huvudstaden, kan man överallt kika rakt in i sovrummen. Bara precis innanför den vidöppna ytterdörren ligger en farmor eller treåring och glor på tv. Eller kanske sitter ett gäng medelålders män på golvet och sjunger kareoke. 
På vårt guesthouse i Luang Prabang gick vi ju till och med igenom familjens sovrum/hall för att komma in till oss. Och där sover de helt obrytt. Integritet - vad är det? Så långt ifrån oss som gömmer och stänger in oss.

I alla fall: Här är lite bilder från promenaden i hamnen i gårkväll.













Masterchef

Igår tog jag och Alexandra en kurs i vietnamesisk matlagning! Vi fick välja fem rätter från en meny, och sedan följa med kocken (en liten gullig och blyg 28-årig kvinna som hette typ Jip) ut på marknaden för att handla. Bland ålande fiskar, kötthandlare sittandes mitt i sitt köttberg  och stora grönsakshav hittade vi det som behövdes. Sedan begav vi oss tillbaka till kockens restaurang.

Stället var stängt över nyår, så vi stod vid ett bord med kokplatta mitt i restaurangen. Bara jag, Alexandra och Jip, och runtomkring minglade familj och vänner.

Vi lagade kyckling med citrongräs & chili, "pork in clay pot" (som är riktigt gott), färska vårrullar, fried  noodles med kyckling och en nudelsoppa med seafood. Vårrullarna brukar jag ju göra hemma ibland, men nu har jag lärt mig en ny teknik! Jag är jättenöjd med kursen. Kommer säkert laga allt, utom kanske soppan. Ser verkligen fram emot den där clay poten... Ska testa att göra med både fläskkött och fisk.







Mopperevanschen

Idag gjorde jag revansch åt Siri 15 år som aldrig tog moppekort (pga en lagändring 14 dagar innan femtonårsdagen som gjorde det svårare och 15 ggr så dyrt). Vi hyrde varsin moppe och gav oss iväg för att utforska södra delen av ön: Pepparodlingen, stranden Sao Bai och långa fina grusvägen längsmed öns västra kust.

Solen började gå ner när vi körde längsmed kusten hem, och färgerna var fantastiska. Det var ett riktigt high light. Bred, röd grusväg och bara en smal palmremsa mellan vägen och vattnet. Och på den lilla remsan kom ibland ett litet enkelt skjul/hus där någon bodde. De verkade ha det så fint, fast att det vad så primitivt. I havet utanför låg vad jag antar är deras fiskebåtar, och medan solen gick ner gick de omkring utanför huset eller låg i sina hängmattor. Och det var alldeles tyst.

Men så lär det inte förbli. Jag är så glad att vi fick se det som det var idag, för om tio år är nog hela den västra kustremsan väldigt annorlunda. På grusvägens högra sida hade stora byggprojekt påbörjats. Marken förbereddes för vad som ska bli stora resorts, poolområden och lägenhetshus. Vi hade ju läst någonstans att Phu Quoc är som Phuket för 30 år sedan - jag gissar att ön kan vara på väg åt precis samma håll. Synd. Det stillsamma, glesa liv som fanns längs den där vägen kändes så unikt.




















Vill att alla ska va me!

Fredag och vi har flyttat. Nu bor vi på Moon Resort. Efter gårdagens mulna, fuktdrypande värme har det idag varit soligt och runt 30. Vi har mest legat på stranden, sedan käkade vi en sen lunch och spelade Uno, yatzy och kort. Imorgon blir det nog en utflykt, kanske till en strand på södra ön eller pepparodlingen.

Och Helena: Jag antar att det var du som skrev kommentaren om fettisdagskalaset & att göra en liknande resa? Jaa, det tycker jag! Jag går här och ser grejer och tänker att "å, det här skulle jag ju vilja göra med familjen också!"
Tänker ofta på er där hemma när jag äter den goda maten eller går på roliga marknader. "Här hade Kerstin älskat att handla!" eller "Här vill jag spela Volleyboll med bröderna Lundberg!" eller "På den här restaurangen skulle jag vilja äta med mamma och pappa och Hjalmar!" Jag har ju ett resesällskap i toppklass, men skulle så gärna dela det med er andra också!!

Ha det så fint där hemma, vi hörs!







Bläckfiskfiske i skymningen!

Vår första dag på Phu Quoc har varit lite mulen, men vi bestämde oss för att ta det väldigt lugnt och satsa på en aktivitet framåt kvällen. Det blev en fisketur! Bläckfiskfiske! Dåligt med napp för vår egen del, men det var andra som  hade bättre fiskelycka och på båten bjöds det på mat. Nudlar med biff, nykokt bläckfisk, rissoppa och vattenmelon. Gott!













Och så fortsatte nyårsafton på Phu Quoc

Efter en 45 minuters-flygning landade vi på Phu Quoc vid sextiden igårkväll. Ön sägs vara "som Phuket för 30 år sedan". Det känns som att vi ska kunna trivas. Just nu bor vi på ett guesthouse en bit upp från stranden, men imorgon flyttar vi till en bungalow precis vid vattnet. Det är alltid lättast att hitta trevligt (och hyfsat billigt) boende när man väl är på plats, men med tanke på högtrycket runt nyår ville vi boka första natten i förväg.

Igårkväll käkade vi middag på en restaurang vid vattnet. Vid tiotiden sprang vi (och all personal) ut på gatan för att se raketerna, och när klockan närmade sig tolv tände de en eld på stranden.

Och på stan drog grupper av barn och ungdomar omkring, utklädda med drakdräkt eller i gulröda kläder och spelandes trumma. Titt som tätt rusade de in på en gård eller i en butik och startade nåt slags vilt trummande skådespel. Vi kollade bl.a. på ett där en pojke försökte dräpa draken. Fascinerande. Lite som deras svar på våra luciatåg, va?








Nyår! Getens år! Blomexplosion!!

Vietnamesiska/kinesiska nyårsafton! Hurra! Idag är alla lediga och i parkerna är det blomsterförsäljning, i stil med våra julgransförsäljningar. Där handlar de stora krukor med gula blommor och små träd. Ofta flera stycken, och sedan upp på moppen och iväg genom stan. Härlig syn med alla dessa små mandarinträd som susar förbi längs gatorna. 

Och så "Flower street", en hel gata som är avstängd från trafik och utsmyckad med säkert en kilometer av blommor och grönsaksplantor. Familjerna som promenerar längs gatan är uppklädda och fotograferar sig framför allt det vackra, vissa har till och med hyrt professionell fotograf.

Och ikväll blir det fyrverkerier, men då har vi redan hunnit landa på ön Phu Quoc, flyget går 17:20!












Det är nyår och det känns i luften

I morgon börjar det kinesiska/vietnamesiska nyår. Getens år ska firas in, och det är årets stora högtid då alla är lediga och åker hem till sina familjer. Så det är lite lugnare än vanligt här i Ho Chi Minh City. Det märks på människorna, männen sitter och sjunger och dricker i stora grupper längsmed gatorna.

Vi började dagen med att boka flygbiljett till ön Phu Quoc (vi åker imorgonkväll) och efter det gick vi på Vietnamkrigsmuseet. Intressant, hemskt, och väldigt tydligt berättat ur ett icke-amerikanskt perspektiv. Sedan gick vi på marknad och drack smoothies osv osv.

Nu är klockan snart halv elva och vi sitter och kollar på film i hostelets tv-rum. 

Ha det fint, vi hörs!











Hallå HCMC!

Igår kom vi fram till Ho Chi Minh City (f.d. Saigon) vid lunchtid. Jag är positivt överraskad! Jag hade en bild av att staden bara skulle vara en enda tjock ström av mopeder och kaos (vilket den nog absolut är, också) men där bussen släppte av oss var det riktigt trevligt. Precis intill en park, och längs gatorna fanns en massa trevliga caféer och småbutiker. Vårt hostel, Vietnam Inn Saigon, skulle visa sig ligga precis på andra sidan parken. 
Och visst är det en hel del moppar som susar runt även här, men inte på det överväldigade vis som jag hade tänkt mig.

Hostelet är bra. Vi bor i ett rum med åtta bäddar. Emmie fick en helt ok utsikt från sin säng, som ni kan se här nere. Och uppe på våning 9 finns en rooftop-bar där vi käkade middag och hängde under kvällen. 




Sånt man kan syssla med i en hängmatta på stranden:

T ex scrolla igenom Pinterest och låta sig inspireras av mat och kakor och skor och andra länder




Imorgon åker vi härifrån

8:00 går bussen till Ho Chi Minh City, Vietnams huvudstad. Sju timmar och sen är vi där! Jag ser fram emot Vietnamkrigsmuseet, och kanske floating market. Ett par dagar tänker vi stanna, sedan vidare till ön Phu Quoc.




Sanddynerna i solnedgång

Igår fick vi se några av Mui Nés lite charmigare sidor.










Promenerade längs "fairy stream"







Nu var det plötsligt väldigt bra wifi så jag passar på att bjussa på lite mer:







Maat






På tal om att trivas på huk

Jag skrev om det i samband med vår inresa i Vietnam, att de gärna sitter lite ihopkrupna. Antingen på extremt små plaststolar när de äter middag längs gatorna eller när de bara sitter på huk helt casual för att det är skönt. Själv skulle man väl ramla baklänges, men dom har vanan inne efter ett liv på huktoalett.

Tror att det var mamma som gärna ville ha bildexempel, här är några från vår kväll i hamnen:




RSS 2.0